Jag kikar igenom inkomna uppdateringar på facebookinlägg. Själv är jag ingen frekvent uppdaterare men jag smygläser en del och just nu roar jag mig med att kategorisera vad och hur folk uppdaterar. Det är dels tipsuppdateringarna. De är jag nog mest ett personligt fan av så länge tipset känns genuint och inte som köpt/överenskommen reklam. Sen är det skryt uppdateringarna. Då jag bara skriver när livet är en dans på rosor. det finns också non-sense uppdateringarna som nästan kan bli komiska för att de är så ointressant banala. ‘Vad sägs om, …. jag dammsuger och dricker loka citron’ De som skryter om sina barn, pojkvänner, husdjur och kompisar är en annan kategori. Vart kommer denna exhibitionist våg att sluta och vad är på och av att göra för karriärens skull?

Det är verkligen personligt varumärkesbyggande. Vilket varumärke bygger du? På eller utanför nätet?

Vet du hur beroende du är av mailen för att kunna göra ett bra eller överhuvudtaget kunna göra ett jobb? Just det erfar jag nu när min mail ligger nere för andra dygnet i rad. Hur kan man egentligen bli så här beroende av en funktion för att kunna sköta sin tillvaro och vardag?

Igår hade jag en lyxig kväll. En kombination av det bästa av två världar. Det startade med nätverket Do good och mingel  och vi inspirerades av ordföranden för nätverket för gyncancer. Inte det muntraste ämnet men vilken härlig energi och inspiration. En riktig föreställning med den eldiga energin och engagemanget för att rädda fler från att låta dolda symptom bli en livshotande knöl.

Jag lovade mig själv att hjälpa henne i spridandet och varna folk att gå till gynekologen när symptomen springande på toaletten ständigt, molande magvärk och svullen mage hänger i över tid och finns samtidigt. Uppsök gynekolog! Kanske kan det rädda någon?

Kvällen avslutades med en ny tradition, Julgranshuggning och glögg!

I mitt lilla företag Posture driver jag en miniorganisation och får väldigt god överblick och insyn i hur beroende vi är av varandra på alla avdelningar. i det här fallet är dock jag och mina leverantörer flera av avdelningarna samtidigt. Men när något tar slut, när någon lovar en information som sedan ej hålls, när någonting inte är som man tänkte sig som man försökte kommunicera då blir det problem fel, misstag, försening och mer eller mindre kaos. Det är som ett pottpurri av utmaningar där ena ledet sätter krav på nästa som i sin tur sätter krav på ännu nästa och där allt styrs av slutkundens behov och önskemål. så svårt det är att behöva lova saker som man själv inte är ansvarig för att leverera utan där man är beroende av andra. Utmanande!

Jag förstår precis stora organsiationers dilemman när en avdelning lovar kunden något som de faktiskt inte har i ansvar för att leverera och avdelningen som har de ansvaret står lamslagna för att tillfredsställa kunden. Intern konflikt, intresse konflikt. Kanske hade det inte sålt med det positiva budskapet och kanske hade det inte blivit någon besvikelse med det sanna budskapet?

Det var ett sätt att vända min frustration kring leveranser och förseningar till lite kreativt spånande filosofiskt kring det fina bakom de problem vardagen utsätter oss för. Det är väl ändå huvudsyftet med en blogg, det finns då ingenting som vi inte kan få användning för till bloggen.

vad är egentligen effektivast? Att göra flera saker samtidigt och ett litet steg på varje uppgift och att byta just som energitapp och tristess kommer smygande. Eller är det effektivast att bli klar med en uppgift innan man slänger sig på nästa? Jag vet egentligen inte men det känns som mina arbetsdagar är ett pottpurri att ta reda på hur jag ska få mest gjort på kortast möjliga tid. Det sägs att den yngre generationen är mer tränad att ha många saker igång samtidigt medan den äldre är bättre på att hålla fokus på en sak i sänder. Men en sådan generalisering passar nog lika ofta som den inte gör. Jag frågar mig också om det egentligen hjälper oss att bli effektivare med alla våra verktyg för effektivitet. Eller var det bättre innan apparna, den ständiga tillgängligheten och bollar i luften.